' something is holding me down
Har ni sovit gott? Själv har min natt varit fylld av oro och mardrömmar. Vaknat kallsvettig flera gånger och när det hände sista gången vid halv tio bestämde jag mig för att inte somna om igen. Så nu är jag vaken. Har precis fått i mig lite värktabletter så smärtan efter operationen är otrolig idag. Är så kallt ute(?), kan det vara så att det regnar? Om jag lyssnar riktigt noga verkar det så. Blir nog kvar i sängen några timmar till tror jag. Finner en viss ro i att ligga ihopkurad under täcket och söka värme, samtidigt som jag lyssnar på musik och tänker-drömmer-minns.
Jag tänder ett ljus idag, för saknad. För pappa som inte finns här hos mig fast jag så gärna vill. Jag saknar hans leende och hans smilgropar. Jag saknar hur han brukade fånga upp min hand i sin när verkligheten var skrämmande, och säga att; "allt blir bra så länge vi är tillsammans". Det skrämmer mig. Just dom orden. För nu är vi ju inte tillsammans längre, och vad händer då?
Jag kan fortfarande, fast det gått några få år, inte förstå att en människa helt plötsligt kan försvinna. En dag, så fanns han inte mer. Men livet fortsatte i vanlig ordning. För att citera en nära vän; "jag kan inte förstå hur juni blev till juli och att bussarna fortsätter att gå". (ljuset är för dig också, älskade fina. för din pappasaknad) Och det är precis så det är. När man förlorar en människa känns det som om tiden stannar, världen rasar och man känner sig ensam. Så ensam. Men runt om en är allt precis som vanligt. Och det är där det overkliga kommer in. Allt fortsätter som om ingenting har hänt. Och så kan jag känna än idag. Det gör ju fortfarande så otroligt ont för mig. Det går aldrig att fylla upp hålet efter en förlorad människa.
Han var allt. Precis allt för mig.
Så idag tänder jag ett ljus, för all saknad. Allt som gör ont. För det finns massor, massor. Och man får känna efter. Man får prata om det som smärtar inombords.
som jag sa till min vän; ettandetag tvåandetag treandetag, ett i taget
och hon svarade;
ettandetag
tvåandetag
treandetag
sen tar jag en paus. för jag orkar inte riktigt. än.
Tillåt er själva att känna efter någongång. Det gör er mer väl än illa, jag lovar.
Klart att Ni är tillsammans, Din pappa och Du. Så länge Du har minnena så är Ni tillsammans, alltid.
starkt text<3
fint skrivet :)
Så vackert!